Don’t give up

Som ni märker har jag varit väldigt tillbaka dragen från hoppningen sedan olyckan förra året. Även hela ridningen, men mycket tack vare Barriär men även Delight så har jag tagit mig tillbaka. Men hoppningen är fortfarande lika svajig som innan. Jag hoppar men rädslan sitter fortfarande kvar vilket jag arbetar med varje dag för att komma över.

Denna ponnyn va jag aldrig rädd för eller över lag rädd att göra allt med. Hade han levt idag hade jag verkligen tagit tag i mig själv igen. Men vilket i nu läget är omöjligt, men enligt en tränare jag rider för måste jag hoppa med den hästen olyckan hände med. Vilket jag vägrade att göra men efter många om och men så ska jag göra de. Men bara när jag känner mig redo.

Funderingar på att bara ta mig över ett lågt hinder med den hästen allt skedde med är bara något stort för mig. Hon tror att de inte sitter i rädslan utan mer i att jag inte ens ridit hästen sen olyckan. Vilket är över ett år sedan allt hände. Så ge mig era tankar runt ämnet ”rädslor” hur har ni tagit er över en stor rädsla? Tell me!!

blogstats trackingpixel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>